Sorg

Det finns en fantastisk själ med oss här på vår vackra planet. Hon heter Byron Katie. Hon kallas helt enkelt Katie, och om man vill kan man beskåda hennes sessioner på både youtube och dvd. Dessutom har denna vackra kvinna skrivit ett flertal böcker. Hon gav upphov till en tankebearbetningsprocess som i folkmun kallas "The Work". I sin bok "Loving what is" (på svenska "Älska livet som det är") beskriver hon hur våra tankar skapar våra rädslor, vår stress, oro, ångest, sorg och depressioner. Vi tror nämligen per automatik på det vi tänker - trots att alla våra tankar skapats av andra. 

Under de senaste dagarna har jag återigen fördjupat mig i hennes bok. Jag läser ett avsnitt i taget och ser henne framför mig. Med kärleksfull utstrålning och ett leende tar hon sina medmänniskor i handen, kallar dem för Darling och Sweetheart, och hela hon bara ÄR kärlek. Precis sådan vill jag vara, eller bli. Jag jobbar med The Work och tar några små steg varje dag mot Loving what is. Verkligheten är ju som den är. Det är våra tankar om hur den borde vara istället som skapar vårt dåliga mående. 

Vi går alla igenom olika svårigheter i våra liv. Alla, inget undantag. Vi tycker oftast att just det vi går igenom är det värsta. Klart det är - det är ju vårt! Vår resa, vår kamp, våra svårigheter. Sorg är en av dessa som vi alla upplever någon gång eller många gånger i våra liv. När vi sörjer vill vi att det ska ta slut, att vi ska må bra igen, att det vi sörjer ska bli som det var, att det ska komma tillbaka. Vi kämpar mot verkligheten och vi gör ont, så ont att det känns som om själen ska gå i små bitar. 

Det finns ingen quick fix för sorg. Inget som snabbt kan få den att försvinna. Det finns ingen skala heller. Vi vet ju inte hur den andre känner, hur ont denne gör inuti. Det går inte att säga att det är lättare eller att det går snabbare att sörja ett älskat husdjur än en älskad människa. Vi har alla full rätt att känna precis det vi känner. Utan pekpinnar eller "ta dig i kragen" attityder. 

Den enda väg ut ur sorgen är acceptans, tolerans och tid. Och massor av kärlek från andra medsjälar. 

När man på så sätt har kommit ut på andra sidan så känner man inget annat än kärlek och tacksamhet för det vackra som varit. 

Jag har sörjt en hel del i mitt liv: min älskade mormor, mina kärleksrelationer, livet med mina barn som bodde långt ifrån mig, mina ofödda barn som valde att gå tillbaka hem, mina drömmar om framtiden. 

Idag känner jag bara kärlek och tacksamhet. För all omsorg jag har fått, för alla vackra stunder, kärlek, lärdomar och insikter. För att jag fick förmånen att ha dessa själar i mitt liv. Och jag älskar dem alla utan förbehåll.